Hur ”dog” latinet – en gång världens ”universalspråk”? Ett oväntat svar

Vi känner ofta att engelskan är överallt, som om hela världen måste lära sig den. Men har du någonsin tänkt på om det funnits ett annat språk i historien som, likt dagens engelska, en gång åtnjöt oerhörd prestige?

Javisst fanns det. Det var latin.

I nästan två tusen år var latinet det romerska rikets officiella språk, och språket för vetenskap, juridik, litteratur och diplomati i Europa. Dess ställning var ännu mer framstående än engelskans idag.

Men det märkliga är att idag, förutom vid religiösa ceremonier i Vatikanstaten, hör du knappast någon tala latin längre.

Så, var tog detta en gång så mäktiga språk vägen? Vem ”dödade” det?

Språkets bortgång är mer likt ett släktrecept som förs vidare

Skynda dig inte att dra slutsatser. Språkets bortgång är inte som ett mordfall; det är mer som historien om hur ett släktrecept förs vidare.

Föreställ dig en högt respekterad farmor som hade ett hemligt recept på en utsökt soppa, vars smak var helt unik. Hon lärde ut receptet till alla sina barn. Så länge farmorn levde följde alla strikt hennes metod för att laga soppan, och smaken var exakt densamma.

Senare gick farmorn bort. Barnen gick sina skilda vägar och bosatte sig i olika städer.

• Barnet som bodde vid havet tyckte att lite skaldjur i soppan skulle göra den ännu godare.
• Barnet som flyttade inåt landet upptäckte att om man lade till lokala svampar och potatis blev soppan fylligare.
• Barnet som bosatte sig i tropikerna lade i lite kryddiga örter för att göra den mer aptitretande.

Efter några generationer var dessa ”förbättrade versioner” av den utsökta soppan, både till smak och tillagning, långt ifrån farmorns ursprungliga recept. De utvecklades var för sig och blev unikt smaksatta ”fransk skaldjurssoppa”, ”italiensk svampsoppa” och ”spansk kryddig soppa”.

De härstammade alla från farmorns recept, men den ursprungliga skålen med ”farmors goda soppa” gjordes aldrig mer. Den fanns bara kvar i den gamla receptboken.

Nu, förstår du?

Latinet ”dog” inte, det ”levde vidare i många skepnader”

Den här historien är latinets öde.

Den ”farmorn” var det en gång så otroligt mäktiga romerska riket. Och den där ”hemliga utsökta soppan” var latin.

När Romarriket, denna ”familjeöverhuvud”, fortfarande fanns, talade och skrev alla, från Spanien till Rumänien, ett enhetligt och standardiserat latin.

Men när imperiet kollapsade och den centrala auktoriteten försvann, började ”barnen” – det vill säga förfäderna till dagens Frankrike, Spanien, Italien med flera – att ”förbättra” denna språksoppa på sitt eget sätt.

De ”lokaliserade” latinet baserat på sina lokala dialekter och vanor, och införlivade ordförråd från andra folk (till exempel integrerade franskan germanska språk, och spanskan absorberade arabiska).

Gradvis blev dessa ”nya soppsmaker” – det vill säga dagens franska, spanska, italienska, portugisiska och rumänska – alltmer annorlunda från det ursprungliga latinet, och blev till slut helt nya, självständiga språk.

Så, latinet ”dödades” inte av någon. Det dog inte, utan ”levde vidare i form av många nya språk”. Det utvecklades, diversifierades, precis som farmorns soppa, och fortsatte i nya former i varje barns hem.

Vad är då det ”klassiska latin” som vi ser i böcker idag och mödosamt måste lära oss?

Det är som den där ”släktreceptboken” inlåst i en låda – den dokumenterade den mest standardiserade och eleganta metoden vid en viss tidpunkt, men den stelnade, slutade förändras och blev ett ”levande fossil”. Språket självt fortsatte dock att växa och flöda bland folket.

Språket lever, kommunikation är evig

Denna historia berättar en djup sanning: Språket lever, precis som livet självt, alltid i flöde och förändring.

Vad som idag verkar vara en ogenomtränglig språklig dominans kan i historiens långa lopp bara vara en övergående trend.

Latinets utveckling, även om den skapade en rik och mångfaldig europeisk kultur, byggde också kommunikationsbarriärer. De ”ättlingar” som talade spanska kunde inte längre förstå sina ”släktingar” som talade italienska.

Denna typ av ”angenämt problem” är ännu vanligare idag, med hundratals och tusentals språk i världen. Lyckligtvis lever vi i en tid då vi kan använda teknik för att bryta ner dessa barriärer. Till exempel verktyg som Lingogram, med dess inbyggda AI-översättning, låter dig enkelt kommunicera med människor i världens alla hörn, oavsett hur annorlunda deras språk-”recept” har utvecklats.

Språkets utveckling vittnar om historiens flöde och mänsklig kreativitet. Nästa gång du möter ett främmande språk, tänk på det som en unikt smaksatt ”lokal maträtt”. Det är inte ett hinder, utan ett fönster till nya världar.

Och med bra verktyg blir det mycket lättare att öppna detta fönster än du kan föreställa dig.