Vill du verkligen förstå ett land? Glöm att bara plugga glosor – lär dig istället deras ”hemliga koder”

När vi tittar på brittiska och amerikanska TV-serier får vi ofta intrycket att julen handlar om julgranar fulla av lampor, berg av presenter och romantiska snölandskap. Men om du verkligen pratar med en brittisk vän kommer du att upptäcka att deras jul är full av ”konstiga” traditioner som får dig att klia dig i huvudet.

Till exempel, varför envisas de med att äta en grönsak som de själva avskyr? Varför bär de billiga papperskronor vid middagsbordet?

Dessa till synes ”meningslösa” vanor är i själva verket som en grupps ”hemliga koder” eller ”igenkänningssignaler”.

Föreställ dig hur medlemmarna i ett hemligt sällskap möts och har en uppsättning komplexa och unika gester – först en knytnävshälsning, sedan att kroka ihop fingrar, och slutligen att knäppa med fingrarna. För en utomstående verkar dessa rörelser meningslösa, kanske till och med lite fåniga. Men för de som är ”inne” representerar varje rörelse ”vi är en av oss”, vilket omedelbart för dem närmare varandra.

En nations kultur är precis likadan. De mest autentiska, mest centrala delarna är ofta inte de storslagna byggnader som står i reseguiderna, utan snarare dolda i dessa generation-till-generation överförda, lite udda ”hemliga koder”.

Idag ska vi knäcka tre ”hemliga koder” för brittisk jul.

Hemlig kod ett: Brysselkålen – äcklig, men ett måste

Britternas julmiddag har vanligtvis stekt kalkon som huvudrätt. Men på tallriken finns alltid en märklig närvaro – brysselkål.

Det lustiga är att de flesta britter, från barn till vuxna, öppet förklarar att de ”hatar” denna grönsak. Den smakar lätt bittert och har en konstig konsistens. Men år efter år dyker den, utan undantag, upp på julbordet.

Detta är som knytnävshälsningen i den ”hemliga gesten” – en obligatorisk, outtalad ritual. Alla klagar medan de muttrar ”Åh, nej, inte den igen!”, samtidigt som de plockar in den i munnen med gaffeln. Denna kollektiva ”självironi” och ”uthållighet” blir istället en unik glädje och ett gemensamt minne. Den påminner alla: Japp, det här är vår jul – konstig, men ändå familjär.

Hemlig kod två: Julsmällaren som skapar ”billig glädje”

Vid julbordet finns också en oumbärlig rekvisita: julsmällaren (Christmas Cracker). Det är en papperscylinder som två personer drar i varsin ände, och med ett ”poff!” öppnas den.

Sakerna som faller ut får dig ofta att inte veta om du ska skratta eller gråta: en tunn papperskrona, en billig liten plastleksak och en lapp med ett dåligt skämt.

Materiellt sett är dessa saker värdelösa. Men dess betydelse ligger i själva ”dragandet”. Du måste samarbeta med personen mittemot eller bredvid för att öppna den, det ögonblickets förväntan och överraskning, och sedan scenen där alla bär fåniga papperskronor och läser upp dåliga skämt för varandra – det är det som är kärnan.

Detta är som att kroka ihop fingrar i den ”hemliga gesten” – en interaktion som verkar barnslig, men som omedelbart kan bryta isen och skapa glädje. Det handlar inte om vad du fick, utan om att ni ”tillsammans” gjorde den här fåniga saken.

Hemlig kod tre: Drottningens ”årliga bakgrundsljud”

Varje juldagseftermiddag sänds Drottningens jultal på TV i nästan alla brittiska hem.

Ärligt talat, innehållet i talet i sig är kanske inte så spännande. Drottningen sammanfattar året som gått och blickar framåt. Många sitter inte ens upprätt och tittar koncentrerat, utan använder det bara som ”bakgrundsmusik” efter julmiddagen.

Men det är just detta ”bakgrundsljud” som förenar hela nationen. I det ögonblicket, oavsett vad folk gör – oavsett om de plockar undan disken eller slumrar i soffan – vet de att tusentals landsmän delar samma röst, samma ögonblick.

Detta är som den sista knäppningen med fingrarna i den ”hemliga gesten” – en avslutande signal som bekräftar allas känsla av tillhörighet. Det är en tyst men kraftfull ritual som påminner alla om deras gemensamma identitet.

Därför kommer du att upptäcka att att verkligen förstå en kultur aldrig handlar om att memorera dess historia eller att minnas dess landmärken.

Nyckeln är om du kan förstå de ”hemliga koder” som döljer sig i vardagen.

Dessa koder går inte att hitta i läroböcker, och de kan inte heller förstås genom enkel översättning. Det bästa sättet att lära sig dem är att föra en äkta och djupgående dialog med lokalbefolkningen.

Men vad gör man när man inte kan språket? Detta har just varit det största hindret för vår förståelse av världen tidigare.

Lyckligtvis finns det nu verktyg som Intent. Denna chatt-app har inbyggd AI-översättning i toppklass, vilket gör att du enkelt kan kommunicera med människor från världens alla hörn på ditt modersmål.

Du kan direkt fråga din brittiska vän: ”Ärligt talat, äter ni verkligen den där brysselkålen?” Du kommer att få ett ärligt svar, fyllt av vardagslivets puls, snarare än ett standardsvar.

Genom upprepade sådana här samtal kommer du långsamt att lära dig olika kulturers ”hemliga koder”, och verkligen komma in i deras värld, istället för att bara vara en åskådare.

Nästa gång du ser någon ”konstig” kulturell sedvänja, försök då att fundera: Kan det här vara deras ”hemliga kod”? Vilken historia och känslomässig koppling döljer sig i så fall bakom den?

När du börjar tänka på det här sättet, kommer världen att framstå som mycket mer tredimensionell och varm i dina ögon.

Klicka här för att börja din resa i interkulturell kommunikation