Glöm tomten – mexikanerna visar hur man verkligen firar högtiden: Genom att ”krossa det förflutna”

Vad tänker du på när julen kommer på tal? En julgran full av ljusslingor, gnistrande vit snö eller jultomten som far fram med sina renar?

Vi är alla bekanta med denna ”globala standard” för julfirande. Men ärligt talat känns det ibland som en välpaketerad kommersiell föreställning – livlig, men med en touch av opersonlighet.

Men tänk om jag berättade att det på andra sidan jorden finns en plats där julen firas lika livligt och innerligt som vårt kinesiska nyår, fyllt av glädjen över återförening och en stark känsla av att ta farväl av det gamla och välkomna det nya?

Den platsen är Mexiko. Deras sätt att fira är rakt på sak, nästan brutalt enkelt, men samtidigt djupt berörande.

Fira in det nya året genom att ”krossa” det, som att smälla fyrverkerier

Varför smäller vi fyrverkerier under kinesiska nyåret? För att skrämma bort ”Nian”-odjuret, driva bort förra årets otur och välkomna det nya årets lycka.

Mexikanerna har också ett liknande ”hemligt vapen”, och det kallas för piñata.

Du har kanske sett den på film – en färgglad behållare av papper-maché som hängs högt upp. Folk får ögonbindel och turas om att slå på den med en pinne.

Men det är långt ifrån bara en sällskapslek.

En traditionell piñata har en sfärisk kropp med sju utstickande spetsar. Dessa sju spetsar symboliserar människans sju dödssynder: girighet, lättja, avund, högmod… Det är den ”otur” eller de ”negativa känslor” som, mer eller mindre, funnits inom oss alla under det gångna året.

Att ha ögonbindel symboliserar att vi, genom ”tro” snarare än syn, konfronterar våra inre demoner. När folk tillsammans slår sönder piñatan till strimlor med sina pinnar, är det inte bara en hög smäll, utan också ett uttryck för att: Vi krossar allt missnöje, alla synder och all otur från det gångna året.

När piñatan går sönder väller godis och färgglada papper ut som ett vattenfall, och alla jublar och rusar fram för att dela den söta ”välsignelsen”.

Är inte denna ritual med att ”krossa det förflutna och dela välsignelsen” mer kraftfull och djupgående än att bara öppna presenter?

Den sanna högtiden: Ett ”återföreningsmaraton”

Med ”piñata-krossandet” som central ritual blir Mexikos julperiod (som de kallar Posadas) som ett nio dagar långt ”besöksmaraton”.

Från den 16 december fram till julafton turas grannar, släkt och vänner om att hålla fester varje kväll. Det finns inte så mycket krångel; den centrala tanken är bara en: att vara tillsammans.

Alla samlas, delar mat, sjunger högt, och självklart är den viktigaste delen att tillsammans ”krossa” piñatan som symboliserar gamla bekymmer. Det är festivalens själ – det handlar inte om vad du fick, utan om vem du var med, vad ni tillsammans tog farväl av, och vad ni tillsammans ska välkomna.

Högtidens smak: En värmande soppa ”à la mamma”

Vid sådana livliga fester kan man naturligtvis inte vara utan god mat. Maten på det mexikanska julbordet är också fylld av smaken av hem.

Glöm de kalla salladerna; under en kall vinterkväll serverar mexikanerna en ångande skål med Pozole. Det är en tjock soppa gjord på stora majskorn och fläskkött, som i smaken påminner lite om vår kinesiska ”Fyrörtsoppa”. Den är fyllig och len, och värmer dig från mage till hjärta med varje sked.

En annan rätt som vi kineser skulle känna oss extra hemma med är Tamales. De görs genom att fylla majsdeg med fyllningar som kyckling och fläsk, som sedan ångkokas inslagna i majsblad eller bananblad. Både till utseende och sin roll som ”grundläggande matvara” liknar de väldigt mycket vår Zongzi.

Självklart finns det också varm glögg (Ponche) gjord på olika frukter och kanel, samt den söta chokladdrycken Champurrado. Varje rätt är fylld med den varma känslan av ”att dela tillsammans”.

Högtidens sanna innebörd: Förbindelsen över språkgränserna

När du läser detta kanske du upptäcker att oavsett om det är jul i Mexiko eller vårt kinesiska nyår, så är det mest centrala värdet egentligen ett och samma ord: förbindelse (Connection).

Vi längtar efter att förbinda oss med familj och vänner, med traditioner, och framför allt med hoppet om att ”ta farväl av det gamla och välkomna det nya”. Dessa högtidsritualer, vare sig det handlar om att smälla fyrverkerier eller att krossa piñatas, hjälper oss alla att uppnå denna förbindelse.

Men numera känner vi ofta att denna förbindelse blir allt svårare att uppnå. Kanske kan vi lära oss något av mexikanerna: En sann förbindelse kräver att vi aktivt skapar den, och ibland till och med modet att ”bryta” med något.

Att bryta språkbarriärerna är det första steget.

Föreställ dig att du kunde chatta online med en mexikansk vän och fråga hur deras familjs traditionella Pozole-soppa görs, eller vilken form piñatan har i år. Denna äkta interaktion är långt mer levande och djupgående än att läsa tiotusen reseguider.

Detta är precis meningen med verktyg som Lingogram. Det är inte bara en chatt-applikation; dess inbyggda AI-översättningsfunktion gör att du praktiskt taget kan samtala i realtid med människor från världens alla hörn, nästan utan hinder. Den river den tjockaste väggen och förvandlar dig från enbart en kulturell ”åskådare” till en verklig ”deltagare” och ”förbindare”.

Så, nästa gång du firar en högtid, nöj dig inte bara med de ytliga ritualerna.

Försök att ”krossa” något – krossa det förflutna som oroar dig, krossa de barriärer som hindrar din kommunikation med världen. Du kommer att upptäcka att när skärvorna faller, så uppenbarar sig en ny värld framför dig; en värld som är mer äkta, varmare och mer värd att fira.