16 år – har du vad som krävs för att bestämma landets framtid? Tyskarna är redan i fullt bråk om detta.

Har du någonsin känt så här?

Vuxna diskuterar alltid ”stora saker” vid middagsbordet – bostadspriser, politik, internationella relationer. Och du, som ung person, har otaliga tankar i huvudet, till exempel oro över miljöfrågor, missnöje med utbildningssystemet, men så fort du öppnar munnen får du alltid höra: ”Du är för ung, du förstår inte.”

Som om det fanns en osynlig linje som avgränsade ”vuxna” och ”barn”. På ena sidan av linjen har man ingen rätt att ifrågasätta; på den andra sidan finns de självklara beslutsfattarna.

Så, var exakt ska denna linje dras? Är det vid 18, 20, eller… 16 år?

Nyligen har tyskarna hetsigt debatterat denna fråga: om rösträtten ska sänkas från 18 till 16 år.

En dispyt om ”familjens nyckel”

Vi kan föreställa oss ett land som en stor familj, och rösträtten som en ”familjenyckel”.

Förr i tiden var denna nyckel bara i händerna på ”föräldrarna” (äldre medborgare). De bestämde allt i hemmet: inredningsstil (stadsplanering), utgifter för vatten och el (offentlig budget), och till och med hur många grader luftkonditioneringen skulle stå på (miljöpolitik).

Medan ”barnen” i familjen (den unga generationen) också bor här, och kommer att leva här i decennier framöver, har de ingen nyckel. De kan bara passivt acceptera föräldrarnas beslut.

Men nu har ”barnen” fått nog.

Ungdomar världen över, representerade av ”miljöflickan” Greta Thunberg, har genom sina handlingar visat hur mycket de bryr sig om ”hemmets” framtid. De har gått ut på gatorna och uppmanat till uppmärksamhet kring klimatförändringarna – trots allt, om ”huset” i framtiden blir allt varmare på grund av vuxnas beslut, är det de som kommer att lida mest, eftersom de kommer att bo där längst.

En undersökning från 2019 visade att över 40% av tyska ungdomar är ”mycket intresserade” av politik. De är inte längre en generation som är ”politiskt apatisk”.

Därför föreslog vissa öppensinnade ”föräldrar” (som Tysklands gröna parti och socialdemokraterna): ”Varför ger vi inte en nyckel även till 16-åringarna? Eftersom de bryr sig så mycket om hemmet, borde de få en röst.”

Detta förslag fick det genast att koka över på ”familjemötet”.

De ”föräldrar” som var emot var fulla av oro: ”16 år? Har de verkligen tänkt igenom det? Kommer de att bli lurade? Kommer de bara att tänka på att festa (och lägga oansvariga röster) och ställa till det i hemmet?”

Låter det bekant? Detta är just en uppgraderad version av ”Du är för ung, du förstår inte.”

Rätten att besluta om framtiden har aldrig varit given

Intressant nog har standarden för ”vem som är kvalificerad att ha nyckeln” historiskt sett alltid förändrats.

I 1800-talets tyska kejsardöme hade endast män över 25 år rösträtt, vilket utgjorde endast 20% av befolkningen. Senare kämpade även kvinnor till sig denna rättighet. Och senare, år 1970, sänktes rösträtten från 20 till 18 år.

Du ser, så kallad ”mognad” har aldrig varit en fast biologisk standard, utan ett ständigt utvecklande socialt samförstånd.

En demokratiforskare satte fingret på saken: ”Frågan om rösträtten är i grunden en kamp om makt.”

De partier som stöder en sänkning av åldern hoppas förstås vinna ungas röster. Men den djupare innebörden är att när ett samhälle börjar diskutera ”om 16-åringar ska få rösträtt”, omprövar det faktiskt en ännu mer grundläggande fråga:

Litar vi egentligen på vår nästa generation?

Istället för att fråga ”Är ni redo?”, ge dem ansvar så att de kan bli redo

Låt oss återgå till metaforen om ”familjenyckeln”.

Vad vi oroar oss för är att 16-åringarna kommer att missbruka nyckeln när de får den. Men har vi tänkt på en annan möjlighet?

Det är just för att du ger dem nyckeln som de verkligen börjar lära sig att ta ansvar som ”familjemedlemmar”.

När de vet att deras röst kan påverka miljön i samhället, skolans resurser, först då kommer de att bli mer motiverade att förstå dessa frågor, att tänka och att bedöma. Rättigheter föder ansvar. Tillit i sig är den bästa formen av utbildning.

Så, nyckeln till frågan ligger kanske inte i ”om 16-åringar är tillräckligt mogna”, utan i ”om vi är villiga att ge dem rättigheter för att hjälpa dem att bli mognare”.

Denna debatt som pågår i Tyskland är faktiskt en fråga som hela världen står inför. Den handlar inte bara om en röstsedel, utan om hur vi ser på framtiden, och hur vi går hand i hand med de unga som skapar den.

Och i denna globaliserade era har det blivit viktigare än någonsin att förstå röster från fjärran, och att delta i globala diskussioner. Lyckligtvis bryter teknologin ner barriärer. Till exempel kan ett chattverktyg som Lingogram med inbyggd AI-översättning enkelt låta dig kommunicera med vänner över hela världen, oavsett om ni diskuterar rösträtten i Tyskland eller delar med er av era framtidsperspektiv.

Trots allt, framtiden tillhör inte bara ett enda land eller en enda generation. Först när vi kan förstå varandra blir den här världen verkligen vårt gemensamma hem.