Varför är det så jobbigt att prata med japaner? Sluta plugga utantill – en "relationskarta" får dig att förstå på ett ögonblick

Har du någon gång känt så här?

När du pratar med nya bekantskaper, särskilt kollegor eller kunder från olika kulturella bakgrunder, känner du dig då alltid försiktig, som om du går på skör is? I rädsla för att säga fel sak och att stämningen genast ska bli obekväm, och du tyst för dig själv ber: "Herregud, var det jag precis sa för vardagligt?"

Särskilt när man lär sig japanska, ger många upp direkt inför den komplexa "keigon" (hedersamma språkformer). Trots att alla betyder "att säga", varför finns det så många versioner som 「言う」「言います」「申す」「おっしゃる」?

Om du också känner dig lika förvirrad, vill jag säga dig: Problemet är inte att du är dålig på språk, eller att du har dåligt minne.

Problemet är att vi är vana vid att se språk som en "översättningsuppgift", men ignorerar den osynliga "sociala kartan" som ligger bakom all kommunikation.

Kommunikation handlar inte om översättning, utan om positionering

Tänk dig att du använder en "relations-GPS". Varje gång du kommunicerar med någon behöver du först lokalisera två koordinater:

Vertikal axel: Maktdistans (Är du högre upp, eller jag?)
Horisontell axel: Psykologisk distans (Är vi "innercirkeln" eller "yttercirkeln"?)

"Maktdistans" syftar på social status, ålder eller hierarkiska relationer på arbetsplatsen. Din chef, dina kunder, äldre personer – de är alla "över" dig; dina vänner, kollegor på samma nivå, befinner sig däremot på samma horisontella linje.

"Psykologisk distans" syftar på hur nära eller avlägsen en relation är. Familjen och dina bästa vänner är din "innercirkel" (på japanska uchi), ni har knappt några hemligheter för varandra och interaktionsmönstret är spontant och informellt. Medan butiksbiträden, eller kunder du träffar för första gången, är "yttercirkeln" (på japanska soto). Era interaktioner följer då ett set av konventionella "sociala manuskript".

Denna karta avgör vilken "kommunikationsrutt" du bör välja.

Språk är den rutt du väljer

Låt oss nu titta tillbaka på de japanska ord som vållar så mycket huvudvärk:

När du pratar med din bästa vän befinner ni er på samma horisontella linje på kartan, och den psykologiska distansen är noll. Då tar du "vardagsstigen" och använder det mest avslappnade 言う (iu).
När du pratar med främlingar eller kollegor du inte känner så väl, har ni lika status men en viss psykologisk distans. Då måste du ta dig ut på "artighetens motorväg" och använda 言います (iimasu) för att det ska vara passande.
När du rapporterar till din chef eller en viktig kund, befinner den personen sig "ovanför" dig och tillhör "yttercirkeln". Då behöver du växla till "ödmjukhetsläge" för att beskriva dina egna handlingar, och använda 申す (mousu) för att nedvärdera dig själv.
Samtidigt, när du nämner chefens eller kundens handlingar, måste du aktivera "respektläge" och använda おっしゃる (ossharu) för att höja upp den andra personen.

Se, när du väl har förstått denna "karta", blir språket inte längre en regel att plugga utantill, utan ett naturligt val baserat på relationspositionering. Du "pluggar inte glosor", utan "väljer en rutt".

Detta är inte bara den japanska logiken, utan är faktiskt universellt i alla kulturer. Tänk efter, du skulle inte tala med en intervjuare på samma skämtsamma sätt som med en vän, och inte heller prata med dina föräldrar med samma artiga fraser som du använder med kunder. För i samma ögonblick du öppnar munnen har du faktiskt redan tyst utfört positioneringen inom dig.

Var inte rädd för att gå vilse, försök titta på kartan först

Så, för att verkligen bemästra ett språk och bygga djupa relationer med människor, är nyckeln inte att lära sig all grammatik utantill, utan att utveckla en "kartmedvetenhet".

Nästa gång du känner dig nervös eller osäker på hur du ska uttrycka dig, skynda dig inte att söka "hur säger man det här på engelska/japanska?".

Ställ dig först några frågor i tankarna:

Hur ser maktdistansen ut mellan mig och den här personen?
Hur långt är vårt nuvarande psykologiska avstånd? Är vi "innercirkeln" eller "yttercirkeln"?

När du klart kan besvara dessa två frågor, kommer svaret på vilken ton och vilket ordförråd du bör använda ofta att framträda naturligt. Detta är mer effektivt än någon grammatikbok.

När du utforskar en okänd kulturell "karta" är det naturligtvis oundvikligt att gå vilse. Då skulle en intelligent guide göra det mycket enklare för dig. Till exempel ett verktyg som Lingogram, som är en chattapp med inbyggd AI-översättning. När du överbryggar kulturella och språkliga klyftor och är osäker på om ditt ordval är passande, kan det hjälpa dig att exakt förmedla din välvilja och respekt, så att du mer självsäkert kan knyta kontakter med människor världen över, istället för att samtalet dör ut.

Kom ihåg, språkets yttersta mål är inte perfektion, utan förbindelse.

Nästa gång du ska tala, tänk inte bara på vad du ska säga, utan titta först var ni båda står på kartan.

Detta, är kommunikationens sanna hemlighet.